Genus, våld och vardag i Kirgizistan: Uppdateringar från Sara, CAG:s praktikant i Kirgizistan.

Nu har det gått några månader sedan sist jag skrev och här i Osj har det hunnit bli vinterkallt. På Lenintorget har man för någon vecka sedan börjat bygga upp den årliga, mastodonta järngranen — precis mellan Stor-Lenin och den enorma, fladdrande, kirgiziska flaggan. Mysigt? Inte speciellt. Men effektfullt!

När jag nu tittar tillbaka på vår tid som praktikanter här på Novi Ritm, så är det i synnerhet mötena med alla ungdomar som jag väger i karat.  Att vi har fått möjligheten att prata med unga kvinnor och flickor från olika bakgrund och olika livshistorier har varit ögonöppnande och berikande. Ungdomarna har i sin tur varit obeskrivligt generösa med sina tankar, upplevelser och drömmar. Samtalen har varit trevande, fnittriga, allvarliga och uppriktiga.

När jag och Anita har pratat med tjejerna återkommer flera av dem till könsroller och just våld i hemmet. Alla tycker att det är problematiskt. Ingen tycker att det är konstigt. Flera gånger har berättelserna lämnat både mig och Anita förstummade. Men faktum är att det finns en utbredd uppfattning i landet att det är rimligt för män att använda våld mot kvinnor om de upplever att kvinnan inte uppfyller sitt ”förväntade ansvar” eller när hennes beteende bryter mot sociala normer. Därtill ses våldtäkt inom äktenskapet inte som ett brott, och på grund av genusnormerna är det i stort sett normaliserat.

När jag skriver detta inlägg är kampanjen ”16-days against gender based violence” inne på sin trettonde dag. Kampanjen är en internationell kampanj som varje år sedan 1991, mellan den 25 november och den 10 december, uppmanar till kamp och handling mot könsbaserat våld.

När man pratar om könsbaserat våld är det en bred benämning. Våldet kan ta många former; våld i hemmet, ekonomiskt våld, brudkidnappning, tidiga giftermål och fysiskt och psykologiskt våld. Det könsbaserade våldet i Kirgizistan uppges ha ökat i spåren av pandemin, samt som en följd av tendenser till ökad religiös extremism.

Enligt Melissa Upreti, Ordförande i FN:s arbetsgrupp för diskriminering av kvinnor och flickor, känner endast 11% av alla kvinnor i Kirgizistan sig säkra i sitt hem. Runt 13% av alla kvinnor uppskattas bli utsatta för barnäktenskap. På landsbygden är risken att som minderårig bli gift, dubbelt så stor som i städerna, dels på grund av fattigdom, dels på grund av en större religiös fundamentalism. Dessutom tror FN att så många som en femtedel av alla äktenskap i Kirgizistan ingås som en följd av brudkidnappning. Det ligger nära att anta att ett äktenskap som börjar med våld även kommer fortsätta på samma bana.

Det är dyster statistik. Ungdomarna som vi pratat med är dock desto mer hoppfulla. Sociala medier och tillgången till internationella serier och influensers gör att många tror att den nya generationen mer aktivt kommer att kämpa för att leva ett annat typ av liv, än det som deras föräldrar levt. 

/Sara, Praktikant i Osj