Uzbekistan

Areal: 448 978 km2
Befolkningsmängd: 31 576 400
Självständighetsdag: 1 September 1991
Huvudstad: Tasjkent
Etniska grupper: Uzbeker (81 %), ryssar (5 %) och tadzjiker (4 %)
Religion: Islam (90% av befolkningen)

Området som utgör dagens Uzbekistan erövrades av Ryssland under sent 1800-tal. Motståndet mot den röda armén minskade med tiden efter revolutionen 1917 och den Uzbekiska Socialistiska republiken etablerades 1924. Uzbekistan var den huvudsakliga producenten av bomull i Sovjetunionen. Bomullsproduktionen hade allvarliga konsekvenser för miljön och utarmade vattenresurserna, lämnade Aralsjön i ett dåligt skick och torrlade vissa floder. Sedan självständigheten 1991 så har Uzbekistan lyckat att bredda sin ekonomi något och på så vis minskat sitt beroende av bomull. Tills nyligen har landet styrts av Islam Karimov som varit fortsatt lojal en centraliserad ekonomisk modell och ett totalitärt styre. Av Karimovs styre fick landet ett arv av repression, slaveri och korruption. Idag står Uzbekistan inför den stora utmaningen att utnämna en ny president. Ett val som kommer ha stor betydelse för regionens stabilitet och säkerhet.

Enligt Human Rights Watch kränker Uzbekistan systematiskt flera av de mänskliga rättigheterna. Tortyr är vanligt förekommande inom rättssystemet. Muslimer och kristna som utövar sin religion utanför den strikt statlig kontroll blir förföljda och deras yttrandefrihet allvarligt begränsad. Regeringen tvingar mer än två miljoner vuxna att skörda bomull under mycket dåliga arbetsförhållanden. Uzbekistan har lägre rankning än Saudiarabien inom Reportrar utan Gränsers pressfrihetsindex och även en sämre rankning inom Transparency International´s Corruption Perceptions Index. Utöver detta så befinner sig Uzbekistan också bland de internationellt 17 sämsta länderna för religionsfrihet  enligt USAs kommitté om internationell religionsfrihet. Enligt kommittén för skydd för journalister så var landet ett av bara två post-Sovjetiska länder bland de globalt topp15 för antalet fängslade journalister. Freedom House anser/rapporterar att Uzbekistan var en av tio länder som karaktäriseras som ”värsta av de värsta” under 2015, men har också erhållit den sämsta möjliga rankningen sedan 2006.      

I Uzbekistan förnekas kvinnors fundamentala rätt att vara fria från våld. Dagens lagliga, ekonomiska, och sociala strukturer förhindrar kvinnor från att få tillräckligt stöd vid våldsbrott i hemmet. Det finns ingen/liten förståelse för våldsbrott som begås i hemmet från det uzbekiska juridiska systemet och det är anledningen till varför man misslyckas med att sätta in tillräckliga åtgärder. Den uzbekiska regeringen ger inget stöd till organisationer som erbjuder hjälp till de som utsatts för våld i hemmet och fyller därför inte sina åtaganden som medlem i FN. De gör också olämpliga åtal av våld i nära relationer och är inte i linje med internationell humanitär rätt.

HBTQ+samfundet är utsatt för allvarlig diskriminering och homo/transfobi. Sexuella relationer mellan samtyckande män är kriminaliserat med fängelsestraff uppemot tre år som följd. Det är ofta rapporterat att polisen använder utpressning gentemot homosexuella män och hotar att avslöja eller fängsla dem.

Uzbekiska myndigheter fortsätter att slå ner mot aktivister från det civila samhället, medlemmar av oppositionen och journalister. Myndigheterna har ännu inte skipat rättvisa efter massakern 2005 i Andijan på de hundratals protestanter som sköts ihjäl. NGOs I Uzbekistan möts av notoriska registreringskrav och lagliga hinder. Organisationer tvingas att gå med i en paraplyorganisation som kontrolleras av regeringen; den nationella associationen av icke-statliga, icke-kommersiella organisationer. Alla organisationer är tvingade att registrera sig hos regeringen. Nya grupper tillåts att verka i upp till sex månader medan registreringen behandlas. NGO:er måste avge kvartalsrapporter till justitieministeriet (MOJ) och beskriva deras aktiviteter och riskerar att tvingas stänga ner sin verksamhet om de misslyckas med redovisningen. I januari 2007 antog Karimov en lag som fastslog NGOs rättigheter och tillät aktiviteter som inte är förbjuden enligt uzbekisk lag och som är i enlighet med organisationernas stadgar.