Uzbekistan

Areal: 448 978 km2
Befolkningsmängd: 33,072,079
Självständighetsdag: 1 September 1991
Huvudstad: Tasjkent
Etniska grupper: Uzbeker (81%), ryssar (5%) och tadzjiker (4%)
Religion: Islam (90% av befolkningen)

Uzbekistan kan sägas geografiskt vara Centralasiens hjärta, det angränsar till samtliga andra länder i regionen och är till ytan nästan samma storlek som Sverige. Landets terräng varierar från Tian Shan-bergen i sydost och Kyzylkum-öknen i norr till den fruktbara marken i Ferganadalen i öster. Med över trettio miljoner människor, har Uzbekistan regionens största befolkning. Landet har även en rik historia och är främst känt för de historiska platserna kopplade till Sidenvägen.  

Den yta som idag utgör Uzbekistan erövrades av Ryssland i slutet av 1800-talet. Det fanns uppror mot det nya styret men dessa dämpades så småningom efter revolutionen 1917 och då den uzbekiska socialistiska republiken bildades 1924. Uzbekistan var den största och viktigaste bomullsproducenten i Sovjetunionen, på bekostnad av en systematisk uttömning av vattendrag som lämnade både land och floder uttorkade samt orsakande minskningen av Aralsjön. Bomullsproduktionen hade inte enbart negativa effekter på miljön, utan den bidrog också till en dålig situation för mänskliga rättigheter där medborgare utsattes för tvångsarbete, slaveri och där barnarbete förekom. 

Uzbekistan blev självständigt 1991 och styrdes därefter av den auktoritära ledaren Islam Karimov som hade makten från 1989 fram till sin död 2016. Landets ekonomi styrdes under hård kontroll av staten och var starkt beroende av exporten av bomull, gas och guld. Situationen för mänskliga rättigheter under Karimovs styre var fruktansvärd. Landet har blivit utsett till ett av de tio länder som anses globalt vara “De värsta av de värsta” av Freedom House 2015, det har även kontinuerligt fått det sämsta tänkbara resultaten varje år sedan 2006.  

Efter att landet hade styrts av Karimov i 25 år, tog den tidigare premiärministern  Shavkat Mirziyoyev över makten. Maktbytet gav hopp om en positiv förändring, särskilt vad gäller ekonomisk utveckling av den stillastående ekonomin. Förändringar har skett under den nya presidenten Mirziyoyev, han har förbättrat relationerna med landets grannar och infört omfattande ekonomiska, rättsliga och sociala reformer. Detta har bidragit till att ekonomin diversifierats något och att det skett en minskning av beroendet av bomullsexporten. Den nya ledaren har även förbättrat den skrämmande dåliga situationen för mänskliga rättigheter genom att frige politiska fångar, ta bort vissa restriktioner på yttrandefriheten och att hålla statliga institutioner till svars för deras agerande mot befolkningen. Det är därför nu möjligt för journalister att rapportera om känsliga frågor som tidigare ansågs vara tabu. Många av de positiva förändringarna har välkomnats men det finns också en baksida, det förekommer fortfarande brott mot mänskliga rättigheter, tortyr, politiska oliktänkande åtalas och tvångsarbete är fortsatt utbrett. Dessutom riskerar journalister fortfarande att bli anklagade eller förföljda om de yttrar sig för kritiskt. 

Tidigare fanns det strikta regler som begränsade verksamheterna av, och gjorde det svårt att registrera, icke-statliga aktörer såsom ideella organisationer. Dessa regler har nu lättats på, vilket har givit ökad frihet till individer och organisationer att mobilisera sig och bedriva verksamhet, dock kvarstår administrativa krav på att organisationer registrerar och redogör för samtliga aktiviteter de genomför. Under landets nya ledarskap togs 16 000 namn bort från en lista av 17 000 personer som är misstänkta för religiös extremism, detta har väckt hopp om en ökad religionsfrihet i landet. Det verkar dock som om det nuvarande styret är ovilliga att lyfta de stränga restriktioner mot religionsutövandet som införts av det tidigare styret eftersom de fortsätter att fängsla individer som yttrar sig i religiösa frågor.

Kvinnor i Uzbekistan nekas sin grundläggande rätt att leva ett liv fritt från våld. De nuvarande juridiska, ekonomiska och sociala strukturerna förhindrar kvinnor från att få skydd och stöd när de har blivit utsatta för våld. Avsaknaden av en nationell lagstiftning för att förebygga och hantera våld i nära relationer resulterar i att det är svårt att väcka åtal, något som även indikerar att staten inte lägger en stor vikt i dessa frågor. HBTQ+ individer utsätts för allvarlig diskriminering och homofobi. Sexuella relationer mellan två män är olagligt och de som utövar detta och blir påkomna kan straffas med upp till tre år i fängelse. Det rapporteras ofta om fall där poliser har använt sig av utpressning mot homosexuella män, där de hotas med fängelse eller att offentliggöra deras sexuella läggning om de inte betalar en viss summa.