Turkmenistan

Areal: 491 210 km2
Befolkningsmängd: 5 171 943
Självständighetsdag: 27 October 1991
Huvudstad: Ashgabat
Etniska grupper: Turkmener (85 %), uzbeker (5 %) och ryssar (4 %)
Religion: Islam (93% av befolkningen)

Området som utgör dagens Turkmenistan går tillbaka till civilisationernas ursprung. Under antiken så regerades området av persiska imperier och erövrades sedan av Alexander den Store. Därefter följde mongolerna, Turkiska armén och slutligen Ryssland. Staden Mery var en stor oas i Centralasien vid den historiska sidenvägen. Under sent 1700-tal stred Turkmenistan som en del av Ryssland mot mot Bolsjevikrörelsen i Centralasien. Turkmenistan blev en Sovjetisk republik år 1924 och blev sedan självständigt 1991.

År 2006 avled Saparmurat Niyazov, landets president på livstid. Turkmenistan höll därefter sitt första presidentval i februari 2007. Gurbanguly Berdimuhamedow valdes till ny president och sitter kvar än idag. Valet 2007 betraktas allmänt som en ”demokratisk fars.” Liksom företrädaren etablerade Berdimuhamedow en personkult av sig själv. Han byggde också ett monument av guld; en ryttare som efterliknar ett monument av Peter den Store i St. Petersburg.   

Turkmenistans implementering av mänskliga rättigheter fortsätter att vara mycket dåligt. Landet är extremt repressivt och är stängt för utomstående insyn. Regeringen har infört restriktioner gentemot media, de kontrollerar tillgången till information och inskränker religionsfriheten. Myndigheterna fortsätter att förelägga godtyckliga resebegränsningar för diverse grupper, t.ex. exempelvis studenter som vill studera utomlands, aktivister och släktingar till dissidenter som lever som landsflyktingar. Freedom House listar Turkmenistan på plats 196 av 197 länder i sitt senaste pressfrihetsindex. Lokala aktivister rapporterade att de utsatts för de mest våldsamma påtryckningarna från regeringen under de senaste åren.

Våld mot kvinnor och flickor i hemmet är  allvarligt problem. 2003 infördes en lag som skulle motverka våld i nära relationer och straffa förövarna. Lagen är bristfälligt implementerad och som offer finns lite stöd och hjälp att få. Myndigheternas overksamhet och fientlighet gentemot offret förhindrar att överlevare får skydd och rättvisa.. Polisen genomför inte skyddsordrar systematiskt och väldigt få fall av våld i hemmet når domstolarna. För kvinnorna är det pressen att hålla familjer tillsammans, stigmatisering, ekonomiskt beroende och rädsla för repressalier från förövarna som hindrar dem från att söka hjälp.   

Aktivism inom HBTQ+ i Turkmenistan är straffbart och leder till fängelse i upp till två år. Homosexuella döljer sin sexuella läggning för att undvika diskriminering i Turkmenistan. Kriminalisering och sociala fördomar skapar en utbredd homofobi. Medicinska institutioner och juridiska myndigheter ser ofta homosexualitet som en sjukdom. Trots uppmuntran att avkriminalisera sexuella relationer mellan samtyckande vuxna av samma kön vägrar Turkmenistan att göra det, i enlighet med sitt senaste UPR. t

Turkmenistans ekonomi är beroende av kolväte och naturgasreserver som inte är fullt utnyttjade. På senare år så har Turkmenistan börjat att expandera sin exploatering av sina naturresurser och har gjort försök att utöka sina gasexportvägar bortom Rysslands pipeline-nätverk. Under 2010 levererade nya export-pipelines Turkmenistansk gas till Kina och Iran och avslutade därmed den ryska kontrollen över Turkmenistans gasexporter.