Tadzjikistan

Areal: 143 100 km2
Befolkningsmängd: 9,360,347
Självständighetsdag: 9 September 1991
Huvudstad: Dusjanbe
Etniska grupper: Tadzjiker (84 %) och uzbeker (14 %), ryssar (1%)
Religion: Islam (96% av befolkningen)

Tadzjikerna tillhörde en del av det forntida persiska riket som styrdes av Dareios I och blev senare erövrat av Alexander den Store (333 f.Kr.), det är därför det tadzjikiska språket är nästan identiskt med den persiska som talas i Iran. Regionen erövrades sedan av araber under 600- och 700-talen och det var så Islam kom till regionen.  Tadzjikerna styrdes även av Uzbeker och sedan Afghaner innan territoriet erövrades av det Ryska imperiet på 1860-talet. Tadzjikistan konsoliderades 1924 till en nybildad Tadzjikisk autonom sovjetisk socialistisk republik inom Uzbekistan, och först 1929 fick de status som en egen republik.

Tadzjikistan fick självständighet från Sovjetunionen 1991 och kort därefter hamnade landet i tumulter och ett inbördeskrig som varade i fem år utbröt 1992. De som demonstrerade mot den nyetablerade regeringen krävde en rättvis representation. Inbördeskriget var kaotiskt, komplext och mångsidigt och det fanns en maktkamp mellan klaner och regioner, neo-kommunister, sekulära muslimer, demokrater och intellektuella. Vissa klaner och krigsherrar anslöt sig till neo-kommunisterna och motsatte sig islamiska makten. Det var först 1997 som alla inblandade parter kunde komma överens om och underteckna ett fredsavtal som markerade slutet av kriget. 

Inbördeskriget försvagade landets ekonomi och skapade oro och instabilitet som lämnat djupa ärr hos befolkningen. Människorna har därför en rädsla att vända sig emot eller protestera mot den rådande statsmakten. Presidenten Emomali Rahmon har varit vid makten sedan 1994 och styr landet under ett hårt grepp där han dikterar den bild som media får använda för att representera honom. Sedan en ny lag som infördes 2017 finns det ett krav på att journalister ska referera till presidenten som “grundaren av freden och nationens enighet, nationens ledare, den Tadzjikiska republikens ledare, Hans Excellens Emomali Rahmon”. 

Befolkningen är allmänt rädda att protester kan leda till ytterligare ett inbördeskrig. Enligt ICNL (International Centre for Non-for-Profit Law) är civilsamhället en av de mest dynamiskt utvecklande sektorerna i nutida Tadzjikistan. Civilsamhället genomgår dock en noggrann granskning av staten som hindrar och begränsar deras effektivitet. Enligt Human Rights Watch fortsätter situationen för mänskliga rättigheter i Tadzjikistan att försämras på grund av pågående inskränkningar av yttrandefriheten, den politiska oppositionen och en ökad press på oberoende medier.

Tadzjikistan är det fattigaste landet i hela forna Sovjet. Ekonomin står inför stora utmaningar, där ibland ett stort beroende av de pengar som arbetskraftsmigranter skickar tillbaka från Ryssland, höga nivåer av korruption samt en aktiv droghandel som utgör en väsentlig roll i landets informella ekonomi. De viktigaste inkomstkällorna är bomull, vete, aluminiumbearbetning, gruvindustrin med ädelmetaller, export av vattenkraft samt de pengar som skickas tillbaka från de som migrerat. Tack vare sina vattenresurser har Tadzjikistan potential för vattenkraftproduktion, särskilt då de redan har världens högsta damm som tillhandahåller 98% av landets vattenbehov. Enligt Världsbanken har landet haft en årlig ekonomisk tillväxt på 7% och de senaste åren har de har observerat en betydande fattigdomsminskning. 

Internetåtkomst är en utmaning då staten noggrant granskar befolkningens användning av en redan långsam internetuppkoppling. Det förekommer att staten stänger ner större webbplatser såsom Google, Facebook och andra appar som används för att kommunicera. 2019 infördes ett initiativ att öka kostnaden för internet avsevärt vilket ledde till förargelser i samhället och lagen har därför inte ratificerats. 

Våld i nära relationer är ett utbrett problem. Det fanns en satsning under 2015 för att arbeta med detta och det inrättades flera kvinnliga polisinspektörer som fick särskild utbildning i att integrera ett jämställdhetsperspektiv i sina arbeten. Dessa kvinnliga poliser placerades sedan ut på flera olika polisstationer. Det har emellertid rapporterats att Tadzjikistans lag från 2013 om förebyggande av våld i familjen förblir oimplementerad, vilket resulterar i att offren för våld i nära relationer fortsätter att drabbas och de får inte tillräckligt skydd.

HBTQ + individer utsätts för diskriminering och homofobi. År 2014 bad statskommittén för religiösa frågor imamer runt om i landet att predika mot ”icke-heteronormativa relationer.” Att bli misshandlad offentligt, möta diskriminering, bli häktad och bli utpressad av poliser är vanligt förekommande för denna grupp. Polisen arresterar regelbundet män som misstänks för “homosexuella handlingar” och anklagar dem för “moraliska brott”. Under 2015 arresterades över 500 individer som misstänks vara HBTQ+ i ett led att utrota det “omoraliska beteendet” i landet.