Kazakstan

Areal: 2 725 000 km2
Befolkningsmängd: 17 693 500
Självständighetsdag: 16 December 1991
Huvudstad: Astana
Etniska grupper: Kazaker (63 %), ryssar (23 %), uzbeker (3 %)
Religion: Islam (70% av befolkningen)

Området som utgör dagens  Kazakstan erövrades av Ryssland på 1700-talet. 1936 blev Kazakstan en Sovjetrepublik. På grund av landets stora geografiska territorium uppmanades invånarna att bruka jorden i de norra delarna av landet. Migranter från Ryssland kom efterhand att bli fler än de etniska kazakerna. Efter Sovjetunionens fall lämnade större icke-muslimska minoritetsgrupper landet, samtidigt som nationella program har repatrierat ca 1 miljon kazaker till Kazakstan. Detta dramatiska skifte i demografin har också underminerat den tidigare religiösa mångfalden och gjort landet till 70% muslimskt. Kazakstans ekonomi är avsevärt större än alla de andra fyra centralasiatiska ländernas, huvudsakligen tack vare landets omfattande tillgång till naturresurser. 

Kazakstan tog få betydelsefulla steg för att förbättra situationen kring mänskliga rättigheter i landet under 2015. Samtidigt bibehölls ett fokus på landets ekonomiska utveckling på bekostnad av politiskt reformarbete. Presidentvalet i april 2015 förlängde president Nursultan Nazarbaevs mandatperiod med ytterligare fem år. Oppositionsledaren Vladimir Kozlov är fortsatt fängslad efter en orättvis rättegång. Trots vissa försök från regeringen att förhindra tortyr, och även att ställa vissa officerare inför rätta, kvarstår detta som en brännande aktuell fråga där straffrihet är norm.    

Trots etableringen av en konstitution som garanterar likabehandling inför lagen och förhindrar diskriminering baserad på kön, ratificeringen av FNs konvention om elimineringen av all form av diskriminering mot kvinnor, samt inrättandet av en nationell samordning med en verksamhetsplan som fokuserar på jämställdhet mellan könen, så möts kvinnor i Kazakstan fortfarande av en utbredd könsbaserad diskriminering i landet.

Kazakstans anti-diskrimineringslagar har misslyckats att utställa fällande domar och NGOs i Kazakstan har länge kallat lagarna otillräckliga i termer av att uppnå jämställdhet. Det tilltagande fenomenet  med brudkidnappningar är ett ökande problem i landet. Även om förekomsten av brudkidnappning i samförstånd mellan parterna betraktas som en tradition så har det lågt folkligt stöd att kidnappa en kvinna mot hennes vilja. Majoriteten av unga kvinnor som kidnappas stannar i giftermålet för att undvika skammen och stigman av att återvända hem.  

Kazakstan har stränga begränsningar av mediefrihet. Fristående journalister och mediekanaler möts av trakasserier och störningar i deras arbete, och en del kanaler har till och med stängts ner under senare år. Myndigheterna har utfärdat kriminella anklagelser mot Amangeldy Batyrbekov, en civilsamhällesaktivist som fängslades i oktober 2015 och hölls fånge i 18 månader. I november, efter fyra år, så öppnade myndigheterna tillgången till LiveJournal, en plattform för bloggare. En ny lag om informationstillgång antogs i november, men utöver detta är mötesfriheten fortfarande kraftigt kontrollerad.  

HBTQ-personer i Kazakstan lever i en ständig rädsla som späs på av trakasserier, diskriminering och våld. De få gånger som HBTQ-personer vågar rapportera denna typ av behandling så möts de ofta av likgiltighet och fientlighet av myndighetspersonal och tjänstemän. Parlamentet ratificerade förordningar som syftade till att introducera en bannlysning av ”propaganda kring icke-traditionella sexuella läggningar,” men de slutgiltiga förslagen blev aldrig offentliggjorda och den slutgiltiga lagstiftande processen var inte transparent. 

Kazakstan var först med att lägga fram förslaget att skapa den Eurasiska Unionen 1994. Redan från början så ville Kazakstan att unionen skulle vara ett renodlat ekonomiskt samarbete, utan någon politisk dimension. Tillsammans med Belarus, och Ryssland signerade Kazakstan ett fördrag där man etablerade den Eurasiska Unionen i maj 2014.