Kazakstan

Areal: 2 725 000 km2
Befolkningsmängd: 18,875,968
Självständighetsdag: 16 December 1991
Huvudstad: Astana
Etniska grupper: Kazaker (63 %), ryssar (24 %), uzbeker (3 %)
Religion: Islam (70% av befolkningen)

Det området som i dagsläget utgör Kazakstan erövrades av Ryssland under 1700-talet. Den Kazakiska socialistiska sovjetrepubliken bildades 1936. Republiken innefattar ett stort territorium och Sovjets invånare uppmuntrades att odla i de norra delarna av landet. Ryska migranter överträffade så småningom kazakerna i antal. Efter Sovjetunionens uppbrott blev många av dessa migranter kvar och det resulterade i en stor icke-muslimsk minoritetsgrupp. Samtidigt har över en miljon etniska kazaker återvänt till Kazakhstan via ett nationellt omplaceringsprogram. Den demografiska förändringen har ändrat landets tidigare religiösa mångfald och bidragit till att landet i dagsläget består av över 70 procent muslimer. Kazakstans ekonomi är betydligt större än de fyra andra Centralasiatiska länder på grund av landets stora naturtillgångar. 

Enligt organisationen Human Rights Watch har det inte skett någon meningsfull förbättring av situationen för mänskliga rättigheter i Kazakstan under 2018. Restriktioner på fredliga protester, fackföreningar och det arbete som civilsamhället gör kvarstår. Oberoende journalister, aktivister och oppositionsmedlemmar eller anhängare trakasseras, torteras och fängslas under vaga och politiskt motiverade anklagelser. Situationen för mänskliga rättigheter har fått ökad uppmärksamhet efter maktskiftet som ägde rum i mars 2019, då landets långvariga första president Nursultan Nazarbayev avgick. Parlamentet röstade igenom ett förslag att byta namnet på landets huvudstad från Astana till Nur-Sultan för att hedra den första presidenten. Senatens ordförande Kassym-Jomart Tokayev tillträdde som övergångspresident fram till det allmänna valet som hölls i juni 2019. Tokayev vann valet med en klar majoritet och är nu Kazakstans andra president. Vad maktförändringen innebär för landets utveckling återstår att se.

Kazakstan har ratificerat FN:s kvinnokonvention och de har antagit en konstitution som garanterar jämlikhet inför lagen, de har även en koordinering av en nationell handlingsplan för jämställdhet. Detta är dessvärre inte tillräckliga åtgärder för att garantera skydd för landets kvinnor som fortsätter att möta olika former av könsbaserad diskriminering. Lagarna mot diskriminering är svåra att ta stöd av i praktiken och har därför hittills inte lett till några åtal, ideella organisationer har därför kritiserat lagarna för att vara otillräckliga och att de inte bidrar till en ökad jämställdhet. Ökningen av så kallade barnkidnappningar, där unga kvinnor tas och gifts bort mot deras vilja är ett stort problem, särskilt då majoriteten av de unga kvinnorna stannar kvar i dessa äktenskap för att undvika den skam och stigmatisering som de skulle möta om de skulle återvända hem. 

I Kazakstan är medias friheter starkt begränsade. Oberoende journalister och de som arbetar inom media utsätts ofta för trakasserier och störningar i sina arbeten och vissa verksamheter har stängts ner, så som Ratel.kz i 2018. Under samma år nekades den fängslade journalisten Aset Mataev en villkorlig frigivning trots att han mötte kriterierna efter att ha avtjänat en tredjedel av sitt straff. Det antogs även problematiska ändringar av media- och informationslagar i april 2018, vilket gav mer makt till myndigheterna att godtyckligen fängsla journalister på falska grunder. 

HBTQ+ personer i Kazakstan lever i rädsla för trakasserier, diskriminering och våld. I de få fallen där HBTQ+ individer rapporterar övergrepp, möts de ofta av likgiltighet och fientlighet från de lokala myndigheterna. Parlamentet har antagit lagförslag som syftar till att införa ett allmänt förbud av propaganda av icke-heteronormativa sexuella läggningar. De slutgiltiga utkastet har inte offentliggjorts och slutfasen av lagstiftningsproccessen var inte transparant. 

Redan 1994 var Kazakstan först med att presentera idén om att skapa den Eurasiska Unionen (EEU). Vid det initiala förslaget ville Kazakstan att den Eurasiska Unionen endast skulle gälla ekonomi och att unionen inte skulle innehålla någon politisk dimension. Unionen är dock i dagsläget kritiserat för att vara ett politskt vektyg åt Ryssland att öka sitt inflytande i regionen. Belarus och Ryssland var tillsammans med Kazakstan de som signerade fördraget om upprättandet av den Eurasiska ekonomiska unionen i maj 2014. EEU består i dagsläget också av Armenien och Kirgizistan.

Som en ledare i Centralasien har Kazakstan starkt bidragit till att bibehålla den regionala stabiliteten. Landet har fått stor internationell uppmärksamhet, vilket t.ex. ses i dess roll som ordförande i OSCE Konferensen som ägde rum i Nur-Sultan i december 2010. Ett annat viktigt initiativ var grundandet av The Conference on Interaction and Confidence Building Measures in Asia. Kazakstan har också hyllats av andra internationella aktörer för de aktiviteter de genomfört under tiden som ordförande i Organisation of Islamic Cooperation. Kazakstan har även en prominent roll som en väletablerad ledare inom den globala rörelsen mot kärnvapen. 

Grunden till Kazakstans välgång är den stabila ekonomiska tillväxten, samt dess prominenta roll i internationella sammanhang och politiska stabilitet. Kazakstan är ett land med framtidstro, där bevarandet av dess kultur och traditioner framgångsrikt kombineras med dess starka kreativa potential i en dynamisk värld.