Under våren startade Centralasiengrupperna en så kallad Genusgrupp, som bestått av ett litet antal eldsjälar – nyfikna på att lära sig mer om Kirgizistan och det postsovjetiska Centralasien. Under våren har vi behandlat teman så som internationella relationer, brudkidnappningar och åldersdiskriminering. Vi har dessutom fått delta i ett kunskapsutbyte med några representanter från Centralasiengruppernas partnerorganisation Novi Ritm. De besökte Sverige den 3 till den 10 maj, och vi fick besöka Kirgizistan från den 4 juni till den 11 juni. Här kommer det andra inlägget (av tre) – Häng med oss och inspireras av de fantastiska, om än komplexa, historier vi har fått ta del av under vår vecka i det kirgiziska samhället!
DAG 2
Det är arbetsdag i Bisjkek och mycket folk rör sig på gatorna när vi äntrar trottoaren för att traska till Open Lines kontor. I solens sken är vi återigen glada över stadens grönska och skuggan den ger oss. Det är vår andra dag i staden och vi vet ungefär vart vi ska. Väl där visar det sig att ett eller kanske snarare två kvarter med hus har samma nummer som det nummer vi ska till. Kontoret ligger på 5:e våningen vet vi och vi försöker använda uteslutningsmetoden för att se vilket hus som har så många våningar. Efter ett tag ringer vi och får hjälp av tolken som ska vara med på mötet. Hon kommer och möter oss och guidar oss igenom huset. Den nedre våningen är fylld av butiker som säljer alltifrån lampor, elektronik, kakelplattor och smycken. Vi går alla in i en trång hiss, som ger de flesta av oss klaustrofobi, men vi överlever färden upp till femte våningen oskadda.
Open Line är en kirgizisk organisation med huvudsäte i Bisjkek. På deras kontor möts vi av två kvinnor som arbetar heltid för organisationen. Kvinnorna berättar om hur organisationen startades 2009 och då sysslade med att juridiskt hjälpa kvinnor som blivit utsatta för misshandel och unga äktenskap alternativt så kallat brudkidnappning. Deras syfte var att undersöka fallen för att dels kunna rapportera till regeringen och dels självklart för att hjälpa kvinnor som varit utsatta. Ett stort problem, enligt kvinnorna på Open Line, är att ingen rapporterar missförhållanden så som misshandel eller unga äktenskap som alltså enligt lag är förbjudna.
Den bild som växer fram av Open Line i vårt samtal är en organisation med två huvudfrågor som de arbetar med på flera olika sätt. Frågorna är unga äktenskap och våld i hemmet. Med dessa frågor arbetar de både på individnivå med juridisk hjälp samtidigt som de bedriver påverkansarbete och informationskampanjer. 2014 vann en av Open Lines många kampanjer pris för bästa kampanj i sociala medier på filmfestivalen i Cannes. Förutom filmer har de också skapat spel – i ett av dem kan en följa en kirgisisk kvinnas uppväxt med hinder så som sexuella trakasserier, tvingad till äktenskap i ung ålder, brist på utbildning med mera. I ett annat, är fokus på mäns våld mot kvinnor och hur en kan agera. I detta spel får du då dessutom välja huruvida du är man eller kvinna för att sedan se hur allting fortlöper. Enligt kvinnorna på Open Line är det många organisationer, inklusive olika aktörer inom FN, som tar del och arbetar fram lagförslag och dylikt. Open Lines huvuduppgift anser de själva vara att facilitera antagandet av dessa förslag som kommer ur dessa samarbeten.
En av de mest effektiva kampanjer de haft i förhållande till detta, berättar kvinnorna, startade med att de delade ut varsin liten present box till alla riksdagsledamöterna. I boxen fanns en liten boll och ett brev till riksdagsledamoten från en kvinna som blivit bortgift som ung. Hon berättar om hur hon blivit lämnad av sin man efter att han tagit en andra fru och hur hon och deras son nu lever på gatan då hon aldrig fått varken utbilda sig eller lära sig att försörja sig själv. Kvinnan berättar om sin oro över att hennes son tvingas in i dåligt sällskap och hur hennes son inte längre kan vara pojken som spelar boll då han inte längre har någonstans att leka. Denna kampanj bidrog till en lag som idag kan skydda minderåriga från att giftas bort och kan se till att de ansvariga (förälder, övriga släktingar eller imam) straffas med tre till fem års fängelse.
När vi letar oss ut från kontoret, ner via trappor genom butikerna och ut på gatan i värmen, diskuterar vi betydelsen av att organisationen arbetar väldigt brett för att förbättra situationen för kvinnor i landet, med alltifrån juridisk hjälp för den enskilda till stora nationella kampanjer. Deras arbete är minst sagt imponerande, särskilt då de endast har tre heltidsanställda och resterande är antingen deltidsanställda eller volontärer. Med mycket information att smälta börjar vi leta efter ett ställe att äta lunch på. Lite skugga är också välbehövlig innan vi ger oss av till nästa möte.
Efter lunchpausen tryckte vi alla fem in oss i en taxi som skulle köra oss några kilometer ut från centrum för att besöka organisationen Nazik Kyz. Detta är en organisation av och för unga kvinnor med funktionsvariationer som jobbar för att minska diskrimineringen och öka tillgängligheten för kvinnor med funktionsvariationer i Kirgizistan. När vi kommer fram visas vi in i ett blåmålat rum med ett par symaskiner och en grupp välkomnande aktivister. Vi slår oss ned runt ett bord i mitten av rummet och får förklarat för oss att de har bokat in en tolk för att underlätta samtalet men att han blivit försenad. Trots detta blir det snabbt tydligt att åtminstone en av tjejerna pratar bra engelska och vi börjar trots avsaknad av tolk att diskutera deras arbete.
Organisationens namn, Nazik Kyz, betyder ”pretty girls” eller ”vackra flickor”. En av aktivisterna berättar att hon var med och grundade organisationen 2008, då de insett att kvinnor med funktionsvariationer har behov som inte möts. Kvinnor med funktionsvariationer möter svårigheter till exempel om de vill skaffa sig en utbildning, ta sig in på arbetsmarknaden eller om de vill leva självständigt. Kvinnor med funktionsvariationer får i vissa fall undervisning i hemmet istället för att gå i skolan, men detta leder till att deras sociala liv blir begränsat.
Många föräldrar uppmuntrar döttrar med funktionsvariationer att stanna hemma för att inte bli utsatta för trakasserier eller sexuella övergrepp. Individer med funktionsvariationer (både fysiska och psykiska) lever omgivna avstereotyper som säger att de troligtvis är konstiga, dumma, och farliga. På grund av detta fokuserar Nazik Kyz på att stärka kvinnors självförtroende och öka deras självständighet. En av aktivisterna förklarar att det är vanligt att kvinnor med funktionsvariationer sitter hemma, lagar mat och passar hushållets barn och uttrycker att ”I think it’s an idiot life, it is not our dream” (”jag tycker att det är ett idiotiskt liv, det är inte vår dröm”). Mitt under samtalet kommer tolken in och under den knappa timmen vi suttit och pratat har även vädret skiftat från solsken till regn och rusk. Plötsligt blir det strömavbrott och under resten av samtalet pratar vi vidare sittandes i mörker. Endast den gråa himlen skänker lite ljus genom fönstren.
Aktivisterna förklarar att utöver stigma, trakasserier och otillgänglighet så är det ekonomiskt utmanande att leva med en funktionsvariation samt en lång och svår process att få de hjälpmedel som de behöver i sitt vardagliga liv. Utöver detta är det många föräldrar och släktingar som inte betraktar en funktionsvariation som permanent, utan snarare som ett tillfälligt sjukdomstillstånd. En av aktivisterna som sitter i rullstol bekräftar detta och förklarar att det får henne att må dåligt när hennes föräldrar tror att hon kanske kommer kunna gå om hon bara får behandling.
Nazik Kyz anordnar därför utbildningar för att öka medvetenheten om vad det innebär att leva med funktionsvariationer och för att visa att kvinnor med funktionsvariationer kan göra alla de saker som individer utan funktionsvariationer kan, om de tillåts göra det av sin omgivning. De kommande sommarmånaderna är fullspäckade med aktiviteter för Nazik Kyz. De ska bland annat arrangera ett sommarläger för unga kvinnor med funktionsvariationer med syfte att bygga deltagarnas självkänsla och självständighet, anordna en modevisning med kläder de sytt själva och även använda sig av modeller med funktionsvariationer, samt delta i ett internationellt rullstolsmaraton som ska äga rum i Kirgizistan.
Vi avslutar mötet med att bjuda på det svenska godiset Djungelvrål som tjejerna genast provsmakar. De grimaserar och verkar lite tveksamma till hur det är möjligt att gilla saltlakrits. Vi lämnar sedan Nazik Kyz fulla av tankar och funderingar efter intressanta diskussioner med ett gäng drivna och målinriktade unga kvinnor.
Fortsätt att läsa om våra upplevelser i mötet med det kirgiziska samhället! Nästa och sista inlägget om vår utbytesresa kommer imorgon!
Genusgruppen,
Centralasiengrupperna