Det är en dag mitt i veckan och vi sitter på golvet inne i biblioteket tillsammans med ett flertal tjejer. Lite här och där står små genomskinliga burkar med pärlor. Ute var det fortfarande varmt vid den här tiden på året. När vi mötte tjejerna för allra första gången. Med tiden förändrades landskapet. Sommar blev till höst som blev till vinter. Tiden sprang ifrån oss när vi tittade bort. När snön nu tungt har lagt sig över staden har vi bara ett fåtal dagar kvar här i Osj. Den initiala blygheten som låg som en mantel över tjejerna har bytts ut mot vibrerande skratt, lysande personligheter och stora drömmar.
Vägen in till engagemang i Sverige är allt som oftast öppen och välkomnande. Det största bekymret jag möttes av var valfriheten bland de många olika föreningar som fanns att välja för mig. Verkligheten för främst de tjejer jag möter under min tid i Kirgizistan är en annan. Sträckan från beslutet att engagera sig till att väl kliva in genom den där dörren, kantas av snåriga vägar och utmaningar. De får ungdomarna att tidigt i sina liv ställa frågor såsom vems säkerhet som står på spel utöver deras egen och vad de kommer att innebära för deras framtid.
En sen eftermiddag sitter vi på kontoret och pratar med en tjej som spenderat många av sina unga år innanför Novi Ritms väggar. Hon brinner för tjejers rättigheter och rätt till självbestämmande. Det är en daglig kamp att skapa trygga platser och utrymmen för tjejerna att vidga sina vyer på. Spräcka de där patriarkala strukturerna som gör att många tjejer och kvinnor spenderar merparten av sin tid innanför hemmets väggar. Verkligheten är dock att hon är precis på gränsen till att vara ”för gammal” för att gifta sig. Hennes föräldrar har de senaste åren introducerat henne för ett flertal potentiella partners. Stämpeln ”galen feminist” gör att hon redan vid första träffen ber killen kolla på hennes sociala medier. För att han ska veta precis vad han ger sig in i. Det innebär också att många alternativ faller henne bort. Stämpeln som feminist ses ner på av många här, såväl av killar som tjejer.
Många av de unga tjejerna och killarna tvingas ibland bli vuxna snabbt. Under en tidig kväll sitter vi i en cirkel på kontorets golv för att diskutera säkerheten för de som är aktivt engagerade. Det är en av de mörkare baksidorna för de som valt att stå upp för jämställdhet och mänskliga rättigheter. I medierna rullas det ut nyheter om hur aktivister fängslas och döms för att de utövar sina lagskyddade rättigheter. En tjej med kolsvart hår som når precis till axlarna, berättar om många samtal från polisen. Hur de ringer mitt i natten. När hon kliver utanför dörren till kontoret ser hon två manliga ansikten i en polisbil på gatan kolla tillbaka på henne. Hennes familjemedlemmar blir kontaktade. Hon känner sig maktlös. För att hennes familj inte har det tillräckligt högt ställt för att ha rätt typ av inflytande. För varje incident hon återberättar, desto mer sjunker hon in i sig själv. Blir mindre, böjer ryggen. I slutet pratar hon mer inåt än utåt mot oss som sitter runt henne.
Verkligheten har många nyanser. Det är ett svårt beslut aktivisterna ställs inför. Speciellt om de brinner för jämställdhet. Deras uppoffringar gör dock stor skillnad. Innanför kontorets väggar av betong är det tydligt vart man än vänder sig. Tjejer och killar från runtom i staden har sökt sig hit för att de också vill göra skillnad. Med den verktygslåda de får av Novi Ritm växer de i sig själva och vågar drömma om något bättre. En ung tjej vars föräldrar bor långt ute på landsbygden kollar på sin lillebror som sitter i ett hörn på golvet och målar en jordglob. Hon ler när hon ser på honom medan hans små händer far över pappret. “Jag ska lära honom allt jag kan”. Uppoffringar blir till inspiration som blir till hopp som slutligen blir till handling. Förändringen må vara långsam. Men det jag har sett i alla dessa rum som sprakar av färg, är ungdomar som drömmer om ett bättre Kirgizistan. Ett Kirgizistan som de just nu medan jag skriver håller på och skapar sig själva. En aktivist i taget.
/Anita, Praktikant i Osj