Arbetsveckan rullar mot sitt slut och solen lyser blodröd över Osj. Nu när sommaren sedan länge är över går den långsamt ner precis mellan två byggnader och lyser upp fönsterrutorna. Låga hustak sträcker sig kilometervis utanför köksfönstret. Här och där kan halvfärdiga höghus skymtas. Så här sent på kvällen har arbetarna redan gått hem, det enda som är kvar är en avstängd kran som täcker Sulaiman-Too:s silhuett. Från femte våningen kan man se stora delar av staden, vilket gör att jag ofta drar mig här framför fönstret, med en tekanna pysandes i bakgrunden och grannar som trampar högt på...
