I juni 2024 reste Jona Elfdahl och Etta Säfve, permakulturexperter och konstnärer på Gylleboverket, till Kirgizistan för att träffa CAG:s lokala partner El Too och besöka permakulturprojekt i de norra delarna av landet. Läs deras berättelse nedan.
De snöklädda topparna på bergen omger oss när vi ligger i vattnet i den turkosa sjön. Snart går solen ner och vi ska lägga oss i den jurta som är vårt hem för några dagar under vår två veckor långa vistelse i Kirgizistan.
Vi är här för att besöka och utbyta erfarenheter och kunskaper med 7 olika platser som med hjälp av permakultur börjat ställa om mot självhushåll för att öka matsäkerheten, få tillgång till färska grönsaker och frukter, gynna den biologiska mångfalden på sina platser, ta hand om jorden och bygga vidare på de sociala band som redan finns levande här.
Projektet drivs av kirgiziska El Too i samarbete med Centralasiengrupperna i Sverige och det är efter ett besök på vår gård från en av medarbetarna i El Too som vi blivit bjudna att bygga vidare på ett samarbete.
Det blir en resa genom vackra landskap och möten med fantastiska människor, som med nyfikenhet, glädje och experimentlusta tagit sig an permakulturens principer och metoder för att applicera dem i sina liv.
Stort fokus på odling eftersom det var ett akut behov av att odla en mångfald av grönsaker i väldigt utmanande miljöer.
Vi möter projekt där de lyckats odla fruktträd och perenner mitt i en stenöken. Det är ett spännande projekt där de också byggt en damm för att ta vara på regnvattnet så att det kan komma odlingarna till nytta.
Vi får många idéer här av hur det skulle gå att arbeta vidare på att bygga det system för regenerativ odling som påbörjats. Här får vi till exempel också träffa en kvinna som byggt ett kombinerat hönshus och växthus.
I en annan by möter vi människor som odlar under uppvuxna fruktträd. Där har de utökat skörden under träden från att vara merparten potatis och vinbärsbuskar, till att innefatta en mängd olika grödor.
Detta sätt att odla under träd, som i permakultur sammanhang kallas skogsträdgårdsodling, eller matskogar, har här redan funnits som odlingsstrategi där valnötsträd, äpple och körsbär samsas med bärbuskar.
Nu har de också lagt till tillverkningen av biohummus, vilket i de berättelser vi får höra, ser ut att ha fungerat väldigt bra för att bygga en fertil jord.
De som deltar i projektet verkar glada över de nya grödor de kunnat odla med hjälp av permakulturens principer, och att de fått en starkare känsla för att det sätt som de gjort under många år (med träd blandat med ettårs växter och perenner), är ett bra sätt för dem att få skörd, och det är också uppenbart när vi besöker platserna att det verkligen fungerar.
Vi stöter på en del utmaningar, främst kring vattenhantering – antingen att platserna är utsatta för torka eller tillfälliga översvämningar i kombination av tung lerjord.
Vi ser att det finns vissa saker som det skulle kunna experimenteras mer med, täckodling som ett exempel, för att bygga jord som kan hålla både fukt och näring. Att finjustera och bygga vidare deras olika system för vattenhantering är en annan sak som känns viktig att arbeta vidare med i framtiden.
Under våra veckor där får vi också möta en levande bygemenskap och det känns fantastiskt att få ta del av hur de stöttar varandra i att prova nya saker och experimentera.
Vi möter en kultur av ”gör-det-själv”-kunskap och erfarenheter sedan generationer, som är väldigt inspirerande i motsats till vår svenska konsumtionskultur där det går att köpa sig allt en vill ha eller behöver. Här får vi lära oss om att skapa i filt av en kvinna som under sju års tid tillverkat den jurta vi sitter i, där varje band, tråd och rep är spunnen av henne själv och hennes familj.
Berättelser och möten som vittnar om gästfrihet och sociala strukturer, där inte bara gör-det-själv-andan är en levande del av livet, utan också en ”gör-det-tillsammans” kultur där sammanhållning, utbyten av kunskap, delandet av utsäden, grödor, mat och generösa leenden är en självklar del av att vara människa.
Med stor tacksamhet blickar vi fram emot att ses igen!
Etta Säfve och Jona Elfdahl
