I slutet av april reste jag, Thea, från Växjös lokalförening, tillsammans med IdaLisa från
Göteborg och Frida och Linnea från Malmö till Kirgizistan. Vi reste till staden Osh som ligger i
södra Kirgizistan, nära gränsen till Uzbekistan. I Osh ligger Novi Ritms hus, en ungdomsorganisation som är en mötesplats där unga kan skapa eller delta i aktiviteter, diskutera sina idéer och fördjupa sina kunskaper och ledarskapssidor.
I tre dagar höll vi träningar i civilkurage för 20 ungdomar som är aktiva i Novi Ritm. Det var en fantastisk upplevelse och väldigt kul att hålla träningar som jag så många gånger gjort i Sverige, men i en annan kultur, på engelska, och för ungdomar som möter på andra utmaningar i samhället. Vi höll träningar på teman som ageism och street harassment. I det kirgiziska samhället ska man ofta visa en stor respekt för alla som är äldre än en själv och de äldre anses alltid ha rätt, även om de inte alltid har det. Ungdomarna berättade även hur många av dem extrajobbar som servitriser eller servitörer och att de ofta blir utsatta av hotfulla gäster. Vi skapade träningar på de teman som är relevanta för dem.
En kväll gick vi tillsammans med några av ungdomarna till Sulayman Too. Det är ett berg mitt i staden som är uppkallat efter profeten Sulayman i Koranen. Det är landets enda världsarv och var förr i tiden en viktig plats för pilgrimsfärder. På gatorna såldes majskolvar och deras nationaldryck, jäst säd. Lokalborna, speciellt ungdomar var väldigt nyfikna på var vi kom ifrån, vad vi tycker om deras land och stad. Vissa ville prata djupare om till exempel feminism som de nyligen hört talas om. Och väl på bergets topp fick vi en fantastisk utsikt över staden som är den andra största i Kirgizistan.
Den fjärde dagen fick vi en ledig dag! Vi fick se lite av staden, besöka bazaren (marknaden) och komma utanför staden lite och se landskapet. Vilket var fantastiskt för att få ett grepp om var vi befann oss någonstans. Och naturen var riktigt vacker. Vi åkte ut i en bil där föraren satt i höger sida av bilen och bilen körde på höger sida av vägen och vi åkte bland gröna kullar där hästar, kor och får betade. Längre bort kunde vi även se snötäckta toppar på större berg. Vi stannade till och hade pick nick vid en sjö. Där såg vi en bonde med sin åsna och vi fick lära oss att när man hör en åsna skrika ska man ta på sitt hår så växer det snabbare! Bazaren hade en liten del av traditionella varor, som den vita filthatten och filttofflor. Sedan bestod resten av bazaren av billigare varor i plast och kläder från Kina. Det fanns även en massa nötter, torkad frukt och grönsaker, framförallt var det rotfrukter som såldes. Jag blev fast bland alla nötter och fick med mig några kilon hem.. Mums!
Sista dagen hade vi en utbildning för tränare där åtta ungdomar som brukar volontärarbeta i Novi Ritm och skapa egna aktiviteter deltog. De fick själva skapa situationer i par och hålla träningar för resten av
gruppen. Det var fantastiskt att se hur självsäkra de var när de höll i civilkurageträningar och hur de använde sig av metoden! Denna dagen hjälpte de även varandra att påminna och förklara saker för varandra som varför vi gör på ett visst sätt, hur det knyter samman till teori. Det var häftigt och väldigt roligt att se! Sista dagen var det många av deltagarna som delade med sig om hur de kommer att börja bry sig om andra när de ser situationer där någon blir utsatt. Jag fick se hur värdefull metoden och våra träningar är för ungdomar i en helt annan del av världen och ett samhälle som ser annorlunda ut än vårt i Sverige. Den största utmaningen var språket. Som tur var hade vi alltid hjälp av någon som översätte under träningarna. Det vi sa översattes till ryska och kirgiziska, de två officiella språken i landet. I samma mening blandade de ofta båda språken. Det var svårt att känna kontroll över tiden då det ibland kunde ta lång tid för att översätta en mening. Vi kunde inte veta om de hamnat på ett sidospår eller hjälpte varandra att förklara och förtydliga begrepp och metoden. Och inte ens sista dagen hade vi lärt oss att allt tar dubbelt så lång tid med översättningar. Men det var även detta som berikade träningarna, ungdomarna fick lära sig metoden på sitt språk, uttrycka sig på ett sätt de var bekväma på och vi fick en massa tillfällen att tänka ut nya uppfinningar. Det är med utmaningar vi utvecklas och jag känner att jag har blivit tryggare i rollen som tränare.
Jag tackar Centralasiengrupperna och Vardagens civilkurage för denna fantastiska möjlighet att fördjupa både mina kunskaper och mitt engagemang för ickevåld och civilkurage! Och tack till Linnea, Frida och IdaLisa, jag är väldigt varm i hjärtat för att ha fått uppleva denna resa tillsammans med er! Och jag är otroligt tacksam för allt ungdomarna har valt att berätta för oss och dela med sig av deras upplevelser i vardagen. Tack Novi Ritm och alla deltagare!
/Thea