Det här projektet utfördes av mig, Josefin, som var en av Centralasiengruppernas utsända praktikanter hösten 2016. Projektet startades ur min nyfikenhet på vad unga kvinnor i Kirgizistan anser vara viktigt i livet. De unga kvinnor som kommer till tals i projektet kan enligt mig ge en intressant ögonblicksbild av det kirgiziska samhället idag. Genom att kalla projektet ett “street fashion-projekt” skapade jag ett icke-skrämmande sätt att närma mig vanliga unga kvinnor på gatan för att starta en konversation om deras vardag, drömmar och problem.
Min uppfattning är att kvinnor i den delen av världen där Centralasien återfinns tenderar att porträtteras som passiva offer för ett patriarkalt samhälle – om de överhuvudtaget porträtteras. Jag vill nyansera denna bild genom att erbjuda en mångfald av porträtt av unga kvinnor. Många är utbildade, har satt mål för livet och kan leverera analyser om situationen i Kirgizistan idag. De är alltså långt ifrån att enbart vara passiva och förtryckta!
Aylira, 23
Aylira jobbar på ett internationellt företag som säljer babyprodukter. Några veckor efter att jag träffat Aylira första gången springer vi på varandra på ett apotek när hon är på besök hos en återförsäljare. Det visar sig att jag några dagar tidigare köpt en hudkräm från det märket hon säljer. Aylira är utbildad inom finans. Hon gillar mode och att festa, helst på nattklubb. För henne är det viktigt att sprida glädje runt omkring sig! Hon drömmer om att resa. Tidigare har hon varit i Moskva, och dit skulle hon vilja åka tillbaka.
Akbermet, 22
Akbermet studerade internationella relationer i Bisjkek och tog examen i år. Hon flyttade nyligen tillbaka till Osh efter studierna i huvudstaden eftersom att hennes föräldrar behövde henne i Osh. Helst vill hon dock bo i Bisjkek, eftersom det finns fler möjligheter där och det är mer modernt. Jag ber henne utveckla varför det finns fler möjligheter i Bisjkek än i Osh och hon nämner att det finns bättre universitet, bättre arbetsmarknad, det är en mer globaliserad stad och att folk gör mer saker innan de gifter sig.
Akbermet drömmer om att hitta sitt livs kärlek och att bilda familj, men säger sig vara ganska ensam i framförallt södra Kirgizistan om att tycka att det är viktigt att känna sin partner ordentligt innan man gifter sig. Enligt Akbermet gifter sig de flesta väldigt tidigt i södra Kirgizistan, runt 22-23 års ålder. Hon tror att hon vill gifta sig senare. Samtalet kom ganska tidigt in på giftermål, som det nästan alltid gör när man pratar med unga kvinnor i Osh.
En annan dröm är att resa, men hon säger att som kirgiz har man inte alltid möjlighet att resa utomlands på grund av svårigheter att få visum och brist på pengar. Hon har varit i Dubai som hon verkligen gillade. Hon beskriver det som att hon gillade araberna och infrastrukturen. Hon emfaserar skyskraporna i Dubai, och jag frågar varför just skyskraporna är så viktiga. Hon förklarar det som att finns det skyskrapor betyder det att det finns många människor. Bland annat många migranter och turister, och jag uppfattar det som att hon menar att mixen av människor gör det till en intressant stad. Skyskraporna representerar en internationell stad. Hon säger att hon vill resa eftersom att världen är så stor, det finns så mycket intressanta människor och livet är så kort! Drömresemålet är Sydamerika.
Eftersom att jag märkt att många av de unga kvinnorna jag pratar med verkar drömma om att resa frågar jag varför alla vill lämna Osh. Hon invänder och menar att hon egentligen inte vill lämna Osh för gott, för här har hon spenderat sin barndom och här har hon sitt hjärta.
För att resa till Ryssland behövs inget visum, och Akbermet förklarar att det beror på att Kirgizistan förra året gick med i en tullunion med Ryssland [Eurasiska ekonomiska unionen, min anmärkning]. Nu är det lättare att både resa till och arbeta lagligt i Ryssland. Jag frågar om de flesta kirgizer är nöjda med att Kirgizistan gick med i unionen, och hon svarar att de flest är nöjda men att priserna gått upp. Ryssland och Kirgizistan är så sammanlänkade och de problem Ryssland har med till exempel sanktioner, drabbar Kirgizistan. Hon nämner att Kirgizistan och Ryssland är “brother countries”.
När hon läste internationella relationer var det särskilt geopolitik som intresserade henne och hon delger sin analys av Kirgizistans plats i världspolitiken: “Vi ska inte låta oss manipuleras av Kina, Ryssland eller USA. Vi måste ha vår egen position”. Hon nämner USA:s flygbas i Bisjkek som stängdes efter starka påtryckningar från Ryssland för några år sedan [efter att Kirgizistan varit det första och enda landet i världen med en flygbas vardera för Ryssland och USA, min anmärkning].
Vi pratar om språk. Hon pratar lika mycket ryska som kirgiziska, men säger att hon känner sig mer bekväm på kirgiziska och att hon gillar det bättre.
I slutet av vårt samtal nämner hon att hon har en svensk brevvän sedan några år.
Aigul, 24
Aigul har en examen i engelska och jobbar just nu med ett projekt inom jordbruksutveckling. Hon drömmer om att starta en verksamhet där hon kan lära ut engelska till barn på de tider när de inte är i skolan men när deras föräldrar behöver göra andra saker, som att handla på bazaaren, till exempel. Aigul har bott i Turkiet och jobbat på hotell där. Hon nämner att det är svårt att hitta bra killar i Kirgizistan, för de flesta är omogna, menar hon. Hon gillar att läsa, och en av hennes favoritböcker är “Munken som sålde sin Ferrari”.
Yasilya, 28
Yasilya är projektassistent i ett projekt som uppmuntrar unga personer i de södra regionerna Jalala-Bad och Batken att rösta. Projektet går också ut på att utbilda unga personer till valobservatörer.
Yasilya är inte gift, och hon säger att familj och vänner pratar om att det börjar bli bråttom för någon som är 28 år. Själv ser hon det inte som ett problem. Hon vill gifta sig med någon hon är kär i. Det är ett viktigt beslut och då måste det bli rätt.
Yasilya planerar att läsa en master i företagsekonomi utomlands. I framtiden vill hon utveckla företagande på landsbygden i Kirgizistan och ser då en sådan utbildning som nyttig att ha.
Yasilya nämner tidigt i vårt samtal att hon tillhör folkgruppen tartar.
Merim, 25
Merim jobbar med ekonomi på ett företag som säljer godis. Det blir mycket godis i arbetet, fnissar hon. Hon är egentligen utbildad ingenjör, men hon får mer betalt för det hon gör nu och därför jobbar hon inte som ingenjör. Merim drömmer om att resa. Osh är för litet. New York skulle passa henne bättre, tror hon. “Sex and the City” har inspirerat henne. På sin fritid gymmar hon, träffar vänner, promenerar och tittar på film (Titanic är favoritfilmen) och läser böcker.
Myrzayim, 18
Myrzayim studerar studerar design på konstfakulteten på universitetet. Hon syr egna kläder inspirerade av kirgizisk folklore, men på ett modernt sätt. Hennes mamma jobbar med att sy traditionella kläder och jag blev bjuden till hennes mammas syateljé, dit jag åkte dagen därpå. Jag fick tips på vad jag inte får missa i och runt Osh. Myrzayim älskar Osh.
Aikan, 18
Aikan läser internationella relationer på universitetet. När hon inte är i skolan gillar hon att läsa böcker och att sjunga kirgiziska låtar. Hennes kirgiziska favoritartist är Mirbek Atabekov (som jag senare också ska lära mig älska). Hon vill gärna resa, helt till USA och Dubai. I framtiden vill hon bli diplomat.
När jag fotar henne i en av de centrala parkerna i Osh sitter ett gäng killar på en bänk lite längre bort och fullkomligt skriker. Aikan och hennes vänner verkar antingen oberörda eller smickrade, men låter inte fotograferingen påverkas utan står säkert kvar och poserar.
Saltanat, 19
Saltanat är aktivist. Hon specificerar det som feministisk aktivist. Hon blev feminist efter det att hon förstod att hennes samhälle behövde feminism. Hon hade alltid sett och förstått att samhället var ojämställt, men hon visste tidigare inte hur hon kunde påverka. Nu känner hon dock att hon kan göra något. För detta döms hon av många. Det var svårt i början, men nu säger hon att hon inte bryr sig. Hon härmar vad folk säger till henne: “Du är en kirgizisk tjej, varför gör du såhär? Efter universitetet ska du gifta dig. Varför ska du göra annorlunda än vi – vi är lyckliga!”. Men för Saltanat är det inte ett mål i sig att gifta sig, men om hon hittar den rätta, så visst. Hon tror dock inte att hon kommer vara gift med en man hela livet. Men hon skulle inte ha en pojkvän, alltså en relation utan att vara gift. Hon förklarar det med att hon är religiös.
Hon trodde först att hon skulle behöva välja mellan sin religion och feminism, eftersom att hon menar att ingen religion direkt “gett” kvinnor rättigheter. Hon såg detta som ett stort problem. Hon menar att hon inte visste tillräckligt mycket om islam då, hon hade till exempel inte läst koranen (eftersom hon i så fall vill läsa den på originalspråket arabiska). Hon säger att hon nu lärt sig mer om islam (även om hon ännu inte läst koranen). Enligt Saltanat säger religiösa ledare att män inte ska slå kvinnor utan bry sig om dem. Och om en kvinna vill ha något ska hon få det.
Ingen annan i Saltanats familj är särskilt religiös. Hon blev själv väldigt intresserad som barn. Hon beskriver det som att religionen sitter i själen och lär oss grundläggande regler som att inte döda eller slå någon. Hon nämner att det tydligen ska stå i koranen att ingen människa ska behöva vara rädd för en annan människa. Dessutom säger hon att ingen kan tvinga en annan person att göra något för ingen människa kan agera Gud.
De största problemen kopplade till jämställdhet i Kirgizistan är enligt Saltanat 1. Konervativt synsätt vad gäller könsroller. Det kirgiziska samhället är uppbyggt på könsroller och uppfattningen om vad män kan göra och vad kvinnor inte kan göra. 2. Oskuldsnormer. Om tjejen inte är oskuld då hon gifter sig kan mannen skilja sig. Om mannen skiljer sig av denna anledning innebär det stor skam för flickan och mycket prat. Hon kan inte gifta sig igen. Mannens familj kollar om hon är oskuld genom att se om det finns blod på lakanen morgonen efter bröllopsnatten. [Obs detta är inte en säker metod på att se om en kvinna är oskuld. Det finns ingen sådan metod. Men detta är en väldigt vanlig myt i Kirgizistan såväl som i många andra kulturer].
Nadira, 18
Nadira läser engelska och tyska på universitetet. Hon vill resa, eftersom att hon vill veta mer om olika länder och kulturer. Hon har redan varit i Kazakstan och Ryssland. Andra platser hon vill resa till är Mekka, Abu Dabi och Dubai. Religion är det viktigaste i Nadiras liv och på sin fritid lär hon sig mer om religion från sina släktingar. Det största problemet i Kirgizistan just nu är de låga lönerna. När vi pratar om språk nämner Nadira hon är uzbek.
Fler porträtt i del 2.
Josefin Åström, före detta praktikant