Kirgizistan har, annat än som stopp på landvägen hem från Kina, aldrig riktigt varit en del av min världsbild. När jag tänker på det så här i efterhand känns det dumt. Men det är faktiskt inte bara jag, de flesta människor jag har talat med sedan landet fick en mer central roll i mitt medvetande har knappt vetat var, eller ens att det finns ett land i Centralasien som heter Kirgizistan. Därför känner jag ibland en något hopplös fascination över det arbete Gustaf och Filippa gör med Centralasiengrupperna här i Sverige. Att dels kasta ljus på ett område som...
