Kirgizistan

Areal: 199,950 km2
Befolkningsmängd: 6,434,799
Självständighetsdag: 31 Augusti 1991
Huvudstad: Bisjkek
Etniska grupper: Kirgizer (72 %), uzbeker (15 %) och ryssar (5%), andra  (5,2%)
Religion: Islam (89% av befolkningen)

Kirgizistan blev självständigt från Sovjetunionen år 1991. Landet kom under 90- och 00-talen att refereras till som en av de få länderna i regionen med ett demokratiskt styre. Kirgizistans självständighetskamp har kantats av statskupper, i folkmun kallat revolutioner. Till exempel så avsattes presidenten Askar Akayev 2005 efter en period av nationella demonstrationer. Akayev lever sedan dess i exil i Ryssland. Nästkommande president, Kurmanbek Kaiyev, avsattes efter liknande protester i April 2010, då det sades att han ägnat sig åt omfattande valfusk. Kaiyev flydde sedan till Belarus. Roza Otunbaeva ledde den tillfälliga regeringen som kom att efterträda Kaiyev fram till valet av Almazbek Atambayev som president år 2011. Detta regeringsskifte kom att bli det första fredliga i sitt slag. Den andra fredliga övergången skedde då Sooronbay Jeenbekov valdes som president år 2017. Valet 2020 följdes av ytterligare en statskupp, då Jeenebekov annullerade valresultatet och avgick kort efter valet. Sadyr Japarov utsåg sig kort därefter till president och tog över den politiska makten.

 

Kirgizistan har länge setts som ett land med ett aktivt civilsamhälle. Ideella organisationer etablerade sig snabbt efter Sovjetunionens fall, och fokuset låg ofta på att skapa fria och jämlika möjligheter att engagera sig i civilsamhället. Under de senaste 30 åren har civilsamhällsutvecklingen i landet gått åt motsatt håll. I dag upplever många aktivister och andra engagerade begränsade möjligheter att utveckla och påverka de tematiska områden som de arbetar med. Till exempel så har flera byråkratiska lagar och regler tillkommit, allt för att göra det svårare för ideella organisationer att arbeta med skapandet av ett aktivt civilsamhälle. 

Trots att en ny lag antogs 2017 för att skydda kvinnor och flickor mot könsbaserat våld så är våld i hemmet ett fortsatt ett stort problem i Kirgizistan. Lagen tillämpas sällan, vilket gör att den inte bidrar till någon minskning av det könsbaserade våldet. Andra faktorer som hindrar kvinnor och flickor från att anmäla våldsgärningar är till exempel ekonomiskt beroende av manliga familjemedlemmar, stigmatisering eller en rädsla av att situationen skulle komma att förvärras om kvinnan sökte hjälp. 

HBTQ+ - rörelsen i landet är hårt ansatt, då diskriminering från både statliga och icke-statliga aktörer är vanligt förekommande. Från statligt håll kommer även förslag om att göra det brottsligt att dela information om samkönade sexuella relationer, allt för att tysta de HBTQ+- personer som är öppna med sin sexuella läggning. Utöver det har det antagits en lag om att ingå äktenskap endast är tillåtet för heterosexuella par.  Utöver detta så har ett lagförslag som söker att inskränka HBTQ+ - personers rättigheter tagits upp för övervägande i parlamentet vid ett flertal tillfällen. En sådan lag har redan antagits i Ryssland.