Centralasien

Regionen Centralasien ligger i centrum av den asiatiska kontinenten. Regionen är imponerande i storlek och sträcker sig från Kaspiska havet i väster till Kina i öster och från Afghanistan i söder till Ryssland i norr. Den består av fem länder, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan. Befolkningen i regionen har alltid bestått av nomader och samhällena är därför sammansatta av olika klaner och grupper. Regionen har även tack vare Sidenvägen varit en mötesplats för olika civilisationer åtminstone i 2300 år. Det var via Sidenvägen som nomadiska stammar anslöt sig till folk i Europa, Indien och Kina. Centralasien har under århundraden dominerats av olika makter såsom iranier, turkar och från och med 1800-talet av tsarstyrda Ryssland och sedan Sovjetunionen. Regionen har därför varit platsen för en enorm mängd historiska incidenter och samtliga världsreligioner såsom buddhism, islam och zoroastrianism har passerat genom Centralasien. De fem stater som bildar dagens Centralasien fick sin självständighet efter fallet av Sovjetunionen 1991, de har sedan dess ägnat sig åt nationsbyggande och skapandet av processer för självstyre, som till en stor utsträckning är okända på den internationella arenan. 

De nybildade staterna ställdes inför stora utmaningar efter att de blev självständiga. Det är allmänt vedertaget att de centralasiatiska ledarna ansågs vara oavsiktliga grundare av staterna. Dessa ledare som kom till makten vid självständigheten var medvetna om nationernas mycket sårbara förhållanden som nyetablerade stater. Staternas ekonomier skadades rejält av Sovjets kollaps, där frånvaron av en central ledning försämrade möjligheten att omedelbart återuppta regionala system för vatten- och elförsörjning. Samtidigt som de centraliserade strukturerna försvann, slutade de centralasiatiska staterna att få avgörande subventioner från Moskva för att hjälpa dem med att förse den växande befolkningen med mat. Staterna befann sig i ett vägval, där de antingen kunde välja att liberalisera ekonomin, med följder av ekonomiska chocker och en ökad fattigdom, eller att förlita sig på naturtillgångar och följa en gradvis övergång från planekonomi till marknadsekonomi. 

Varje enskild stat har mött olika problem i nationsbyggandet och det finns även utmaningar på den regionala nivån. De flesta stater har olösta gränsproblem vilket ökar fientligheten mellan staterna och i regionen. De aktuella gränserna fastställdes i början av Sovjetunionen, för att säkerställa att ingen republik skulle få för stor majoritet, därför drogs gränser som varken tog hänsyn till etnicitet eller regionens historia, vilket skapade stora minoritetsgrupper i varje land. Mitt i Centralasien ligger Ferganadalen som är uppdelat mellan tre länder, Kirgizistan, Uzbekistan och Tadzjikistan och är därför den mest komplexa gränsdragningen i regionen, något som resulterat i spänningar mellan både folket och staterna. En ytterligare faktor som gör just Ferganadalen mer komplext är att det är en bördig region med en fjärdedel, över 10 miljoner människor, av regionens befolkning som är bosatta där. 

Det går att till en viss grad likna den nuvarande situationen i Centralasien med det så kallade “stora spelet”, som var den politiska maktkamp om Centralasien som ägde rum mellan Storbritannien och Ryssland på 1800-talet. Det nya stora spelet äger rum under 2000-talet och startade till följd av 9/11 och omvärldens reaktioner, Centralasien befann  sig då mellan Ryssland, USA, Kina, Turkiet och även till viss del Iran. Regionen blev en strategisk inkörsport för material för USA och dess allierade under kriget i Afghanistan fram till 2014. Ryssland fortsätter att utöva sitt traditionella inflytande i regionen medan Kina ser Centralasien som en energikälla och en kritisk partner för att skapa stabilitet i sin västra Xinjiang-provins.