I maj gjorde vi i Ved en turné/musikresa genom Centralasien. Under resans gång genomförde vi konserter, improvisationsworkshops och jamsessions. Ungefär såhär gick det till :

Kazakstan

1/5 Biker Festival, Almaty – 1/5 Guns & Roses Pub, Almaty – 1/5 Chukotka, Almaty – 2/5 Kazakh museum of folk instruments, Almaty – jamsession med kazakiska nomadiska folkmusiker – 2/5 Mad Murphys bar, Almaty

Almaty och Kazakstan blev en hektisk inledning, vi gjorde tre spelningar på en dag och dagen efter träffade vi några fantastiska nomadmusiker, som spelar musik på traditionella instrument. De gav oss en konsert och sedan spelade vi hop med dem med våra instrument. Vi fann flera beröringspunkter genom att improvisera och det blev väldigt lyckat ansåg vi allihop. Vår bokare i Almaty, Dinara, gjorde hästjobb för att fixa ihop alla konserter till oss och hjälpte oss även med boende.

Kirgizistan

3/5 Husta Live Festival, Bishkek – 4/5 Manas University, Bishkek – med kirgiziska popstjärnanGulzada – 6/5 Jamsession med lokala musiker i byn Arslanbob – 8/5 Music School of Osh – improvisationsworkshop – 8/5 Suleyman-too square, Osh

Vistelsen i Kirgizistan började med två spelningar i huvudstaden Bishkek. Först på en ungdomsarrangerad festival, Husta Live Festival. Och dagen efter en konsert med den kirgiziska popsångerskan Gulzada. Dessvärre fick vi lite för lite tid att arbeta med henne så som vi hoppats på förhand. Hon gästade oss på några låtar under konserten, vissa som vi tillsammans förberett hemifrån och ett improviserat samarbete. Det blev ändå väldigt bra och vi kände att det fanns mer att utforska i samarbete med Gulzada.

Vi lämnade Bishkek efter två dagar med siktet inställt mot pittoreska byn Arslanbob, en cirka 15 timmar lång resa genom höga berg och dalar. Väl framme träffade vi några lokala uzbekiska musiker vilket resulterade i ett eklektiskt jam inne på en gård en ljummen kväll. Därifrån åkte vi vidare till den södra staden Osj. Centralasiengrupperna har verkat här sedan 2009 och har nära kontakter samt ett hus som vi kunde bo i. Genom dem kom vi i kontakt med Music School of Osh som bjöd in oss för att hålla i en improvisationsworkshop för några av ungdomarna där. Vi jobbade med lite olika improvisationsövningar under en förmiddag och blev väldigt nöjda med resultatet. De förberedelserna vi gjort för den här typen av workshops fungerade bättre än vi trott och reaktionerna var mycket positiva. Dessa elever var relativt traditionellt bundna till sina instrument och noteringar av traditionell kirgizisk musik men verkade uppskatta att prova någonting nytt och ville gärna att vi skulle komma tillbaka och arbeta med dem igen.

Senare samma kväll genomförde vi en konsert nedanför det heliga berget Suleyman-too, en gratis utomhuskonsert för alla invånare i staden. Mottagandet var minst sagt kärleksfullt åt båda hållen och vi fick höra att det i princip var första gången ett band uppträtt under dessa former i Osj. Vi lämnade Osj med många nya vänner och en stark känsla av att det fanns en outsläcklig törst för kultur och internationella samarbeten i staden.

Uzbekistan

11/5 Ilkhom Rock Fest, Tashkent – 12/5 Ilkhom Theatre– improvisationsworkshop och jamsession

Dagen efter följde en ganska utdragen resa in i Uzbekistan. Det var en rigorös säkerhetskontroll vid gränsen till Andizjan och otaliga checkpoints med maskerade militärer innan vi 10 timmar senare kom fram till huvudstaden Tashkent. Vi träffade Nikita som bokat oss till konserten på Ilkhom-teatern vi skulle ha två dagar senare.

Konserten blev bra och samarbetet med teaterns scenograf och ljussättare var väldigt givande. Vi fick en bra inblick i arbetet med denna institution som verkat sedan 70-talets Sovjetdagar. Dagen efter konserten hade vi ett välbesökt öppet jam i Ilkhoms café och en pratstund med musiker och andra folk från staden.

Ilkhom Theatre är den enda plats i Uzbekistan där rockkonserter får hållas, trots att “rockkonserter” och “hiphopkonserter” egentligen är förbjudet enligt lag, något som de som jobbar här ständigt tampas med regeringen om och tar sig in och ut igenom labyrinter av byråkrati för att komma runt. Ofta med allvarliga hot om våld och tortyr liggande över sig som ett oroligt svart moln. Ved var officiellt inte i Uzbekistan för att göra en konsert utan officiellt var det en workshop vi var där för, det fick vi ett arbetsvisum för (efter mycket arbete av Nikita på Ilkhom). Artistvisum är i princip omöjligt att få.

Tadzjikistan

14/5 Iskander-kul sanatorium, Iskander-kul – 17/5 Gurminj museum, Dushanbe – konsert och jamsession med Samo Group från Pamir i Gorno-Badakhshan – 18/5 Dushanbe Ethno-jazz Festival

Vårt första stopp i Tadzjikistan blev den avlägsna och förföriskt vackra Iskander-kul sjön. Vi gjorde här en spontan konsert för de som jobbade på det gamla sovjetiska sanatoriet vi bodde på. Sedan tog vi oss igenom bergen till Dushanbe. Näst sista dagen var vi på Gurminj museum of instruments och träffade och spelade med Samo Group från Pamirbergen i den autonoma regionen Gorno-Badakhshan i östra Tadzjikistan.

De betraktade sig själva som sufier och hade således en väldigt öppen syn på musik och människor. Vi kom väldigt bra överens med Samo Group och de ville spela med oss igen, men tiden räckte inte till. Istället bjöd de in oss att komma och spela på ”Roof of the world festival” i Khorog, Pamir. En årlig världsmusikfestival, med en del internationella musiker men med fokus på den lokala traditionen från närområdet. För oss känns detta erbjudande just nu som det mest spännande spåret att följa upp, en chans att arbeta längre med Samo Band och träffa fler musiker från deras tradition.

Sista dagen blev vi erbjudna att avsluta Dushanbe Ethno-jazz festival som hade pågått under helgen, vi spelade en kort improviserad komposition och bjöd sen in till ett öppet jam för alla musiker som medverkat under festivalen. Det blev ännu en oförglömlig kväll!

Det filmmaterial som producerades av Maciej Kalymon och Michael Cavanaugh under projektet kommer användas till att göra en film om musik i Centralasien och Veds resa. Erfarenheterna kommer även leva vidare i de framtida projekt som Ved/Centralasiengrupperna gör i samarbeten med nyvunna partners i Centralasien. Ved har genom det här projektet lyckats vidga sina musikaliska vyer ytterligare – framförallt genom de möten vi under resans gång fått med musiker och andra människor inom kultursfären men också genom alla de olika spelningar vi gjorde och mötena med arrangörer, ljudtekniker och publik. Vi har många spår att följa upp i Centralasien, något som kan komma att styra vårt arbete i framtiden om vi väljer att gå den vägen. Som band har vi blivit mer sammansvetsade än vad vi var tidigare och rent musikaliskt utvecklats så som man gör under intensiva perioder av musicerande. Det faktum att vi under hela resan gästades på trumpet av Centralasiengruppernas Gustaf Sörnmo har också påverkat vår musik och satt sitt avtryck.